The ubiquitous white tabletops, clean seating areas and tealight ambience has been updated and many commercial interiors have taken on individual, experimental and altogether more fun undertones. The locals themselves, with their well-spoken English, zest for life and love of travelling, have recently taken all these foreign influences to heart. Yet amid all their enthusiasm is a strong sense of self-awareness. Stockholmers have an incredible quality of never taking things too far. Whether it’s in design, architecture, fashion or catering, Swedes just seem to achieve the ideal balance. They’ve even got the perfect word for it, lagom, which means ‘just right’.

I guideböckerna om Sverige och Stockholm hittar man det bästa skrytet.

How about wearing your hair straight? With the right bone structure and less than twenty-five birthdays, you can get away with it and look marvelous.

För alla andra är det papiljotter som gäller.

Det är en hemsk flygplats. Allt är kaos, alla ska ha betalt, allt du gör är fel, du står i fel kö, du har fel namn, du är efterlyst, du har fel kläder, ditt visum är förfalskat, ja allt man kan komma på.

Bisuness Loungen ska vi inte tala om, det kostar 70 spänn och gå in där, så det har inget att göra med att du reser business eller inte, och man får röka därinne, så alla är där och flygplatsen är tom.

En kort del av beskrivningen av den stora flygplatsen i Nigeria ur den här hysteriskt roliga och brutalt upprörande lilla boken. Som är full av stav- och språkfel, återgivna i originalskick i citatet.

Nyligen hörde jag en vietnamesisk mormor i Montreal ställa en fråga till sitt ettåriga barnbarn: ”Thoung Bà de dau?” Jag vet inte hur jag ska översätta den meningen, där två av fyra ord är verb: ”älska” och ”bära”. Den bokstavliga betydelsen är: ”Älska mormor bära vart?” Den lille pojken tog sig åt huvudet. Jag hade fullständigt glömt bort den gesten, trots att jag själv gjorde den hur många gånger som helst som barn. Jag hade glömt att kärleken springer ur huvudet och inte ur hjärtat. Den enda kroppsdel som räknas är huvudet. Om man råkar vidröra huvudet på en vietnames förolämpar man inte bara honom utan hela hans släktträd. Så kom det sig att en liten blyg åttaårig vietnames förvandlades till en rasande tiger när hans kanadensiske lagkamrat rufsade honom i håret för att gratulera honom till hans första räddning i en fotbollsmatch.

En av många skildrade kulturkrockar i den melankoliska och både komiska och hemska Ru.

Alla handlingar och föremål kan vara konst, därmed naturligtvis även graffiti. Alla handlingar och föremål kan också vara något annat än konst, det beror på syftet. T.ex. bowling, frukt och skiftnycklar behöver inte vara konst, inte heller måleri på vägg är nödvändigtvis konst. Även det måleri som är konst kan samtidigt vara fult, tråkigt och förstörande. Konst är i sig inget kvalitetsbegrepp. Konst har fått en oförtjänt positiv klang som t.ex. fred och barn.

Den här utläggningen, som utgår från graffiti, kan appliceras på mycket, till exempel alla konstigheter konstfackelever kan hitta på och som långtifrån faller alla i smaken. Att vad som helst kan kallas konst känns mindre provocerande om man läser det här några gånger.

(Ur svaret till fråga 8 i den opaginerade boken.)

Hemlös och utan vapen
i människornas onda värld
där evig ofred råder
flydde ynglingen en hästbrun vårdag
till stjärnblommornas asyl.

Slutet av första dikten, ”Eds vackra kyrka lik är sommarmolnet”, i den här lilla samlingen näpna, melankoliska, dramatiska, sirliga, drömska dikter.

De många hästarna på gatorna, ardennrar för bryggarvagnar och flyttlass och kråmande fuxar som drog hyrvagnar med damer i klockhattar, puffärmar och parasoller, ryttare mitt inne i stan, kung Oscar i öppen vagn, lyftande på cylindern för springpojkar och nigande gummor, allt detta skulle på en nutida ungdom ge ett intryck av karneval eller ”cirkus i stan”, jag menar propaganda längs gatorna för spektaklen på Djurgårdens cirkus eller i Hagalund.

Utdraget kommer från texten ”I Stockholm” som ursprungligen publicerades i samlingen Berättelser under ett fikonträd 1960.

- Idag är det nästan omöjligt för nya band att få plats i riksmedierna, säger Johan. Visst, man skriver fortfarande om artister och musik, men under hösten dominerar Idol hela medieutrymmet. Under våren skriver man enbart om Melodifestivalen. På sommaren är det Allsång på Skansen som gäller. Det som finns kvar åt resten av musikvärlden är ett fönster mellan jul och Melodifestivalen.

Ur krönikan ”Nedladdningens villkor” i Liza Marklunds förträffliga krönikesamling. (Nej, jag håller inte med om allt, men mycket, och Liza Marklund vet hur man för fram en åsikt. Boken rekommenderas.)

He wanted to feature in magazine articles, and hoped one day for a retrospective of his work, without having any clear notion of what that work might be. He wanted to live life to the extreme, but without any mess or complications. He wanted to live life in such a way that if a photograph were taken at random, it would be a cool photograph.

Dexter, 23 år gammal 1988, drömmer om framtiden. Han var, och är, nog inte unik.

     ”You’re not going to vanish again, are you?”
     ”What do you mean?”
     ”Vanish. As in absence of Rory. Deficit of Rory. Apartment devoid of Rory.”
     ”Don’t be batty. I’ll give you a ring.”
     ”When?”
     ”How’s about tomorrow?”
     ”When you say tomorrow, do you mean two weeks from tomorrow?”
     ”I mean tomorrow. Actual tomorrow.”
     ”As in two days after yesterday?”
     He doesn’t call. She wants to scream. But this is how he is: easygoing, wich means tough-going for everyone else.

Hardys nya pojkvän Rory. På ganska få sidor lyckas författaren få mig att älska hans personlighet och avsky hans sätt.